hjärter dam vänder blad för en ny eskapad, hon har börjat på en ny roman.
jag skulle ju börja plita lite var det tänkt. får se om jag kommer igång, har inte känt att inspirationen fallit på.
den här bloggen skulle ju dö med, så var det.
tänkte bara skriva någon typ av sammanfattning (mission impossible) av mitt senaste halvår.
en resa brukar vara lätt att återberätta. man börjar från det att man åker till det att man kommer hem.
nu är det inte ritkigt så lätt, för jag minns knappt när vi åkte och jag kan knappt tro att vi redan kommit hem.
i alla fall.
jag har sovit i inte mindre än 50 olika sängar. jag har åkt 9 olika flygplan. jag har färdats med minst 34 olika bussar, och då har jag bara räknat buss-bussarna, dom stora alltså. jag har läst ut 26 stycken böcker. bredvid mig har jag i princip hela tiden haft fantastiska mikaela.
vi har sprungit i ösregn, stekts under en brännhet sol, vi har dansat hem på sydneys gator, pratat med konstiga nya zeeländare, mött människor vi aldrig kommer glömma. vissa vi kommer tappa kontakten med, vissa vi kommer ha kvar livet ut. vi har plockat hallon från snåriga buskar och sjungit i kör till australiensisk radio, vi har varit lulliga på vinprovningar, vi har spelat yatzy, finns i sjön och idioten. vi har traffat människor vi kände sen innan, vi har promenerat massor. vi har ätit chips och kollat på tv, vi har varit galna i delfiner. vi har slängt oss ut från ett flygplan med fallskärm på ryggen. vi har hatat delfiner. stått på händer både på land och i vattnet. gjort fula miner och spelat in hysteriskt roliga filmer på min kamera.
vi har simmat i havet och blivit omkörda av livs levande jättestora sköldpaddor. vi har klappat och pussat kängurus. seglat med en stor segelbåt och druckit goon ur påse.
vi har varit hos skräddare och specialbeställt kläder och skor. vi har shoppat i bangkok. vi har varit med om en miljon (känns det som) taxifärder då vi varit livrädda att chauffören i fråga ska kidnappa oss. vi har lärt oss att tillaga sushi. vi har älskat sushi. vi har levt på sushi. vi har även ätit tonfisk ganska många utav våra 159 dagar i väg.
en gång slösade vi en veckobudget på restaurang. har aldrig känts bättre.
någonstans i mitten, eller snarare kanske i början så kom tomas till andra sidan jorden för att hälsa på mig. mer behövs inte sägas, det säger väl allt?
jag skulle kunna hålla på i alla oändlighet, men jag misstänker att det skulle roa en, möjligen två personer.
yes, ni gissade rätt, mig och mika.
och nu sitter jag här, med alla mina minnen. lite mer världsvan. vilken grej jag har fått vara med om. jag kan inte riktigt förstå att det är jag som har varit iväg..
när jag blundar kan jag fortfarande se mina favoritplatser framför mig.
platser jag aldrig kommer glömma.
platser som jag fick uppleva. genom mina egna ögon.
själv.
platser som många upplevt innan mig, men som jag har sett, kanske på samma sätt, kanske på mitt sätt.
i alla fall är minnerna och upplevelserna bara mina.
något som ingen kan ta i från mig.
det här bloggen skrotas nu.
den har fyllt sin funktion.
blogg-beroende som jag är (jag erkänner) kommer jag att trappa av med hjälp av en annan blogg, bissmarksgatan.blogg.se.
där skriver jag och mina vänner om saker som nästan bara rör oss.
om ni är into sånt, så är ni välkomna dit!
all kärlek! sofie
Då vill jag tacka för att man har fått ta del av allt ni skrivit i eran blogg. Det har varit så kul och intressant. Jag kommer att få abstinens att ej läsa varje morgon, men jag får gå över och läsa bissmarksbloggen istället. Tack än en gång och du Sofie du ska veta att du är en kanon fin tjej med alla goda egenskaper en människa kan ha. Men har man en sådan fin mamma och pappa så kan det inte bli annat.Kramar i massor!
