tales of boys, girls and marsupials

ibland kanns det konstigt att vara ute pa langresa.
ibland slas man av att det enda man egentligen ager och har ligger i en enda ryggsack. alla vadesaker man har (pass, pengar, kontokort, flygbiljetter, mobil, kamera) bar man i stort sett med sig hela tiden eftersom det ar ganska stor stoldrisk (har i vietnam atminstone). gud forbjude att passet skulle bli stulet. det ar det viktigaste man har numera.
det ar en falsk trygghet man vaggas in i nar man tanker att ens hotellrum ar safe. att dar kan man lamna vardesaker sa som kamera osv. nej, nej, det var pa ett hotellrum jag blev av med massa kontanter som lag i min planbok i en vaska i min ryggsack (det var thailandska bath jag lamnat dar, inget annat i planboken). stadpersonalen maste alltsa ha rotat i mina saker.
den enda personen jag kanner har ar mikaela. vi har varandra, vilket ar guld, men tank anda. 6 manader och bara ha en person runt omkring sig som man kanner (tack for mail, sms och blogg). tur att vi kanner varandra sa val.
man loper ganska stor risk att bli lurad. lurad pa pengar framst, av exempelvis taxibilar. guidebocker ar bra, for dar kan man lasa sig till vad som ar ett skaligt pris for t.ex. taxiresor. var forsta taxiresa i vietnam betalade vi tre ganger for mycket for. fick vi reda pa genom guideboken i efterhand.
visst, det varsta som kan handa ar inte att bli lurad pa pengar, speciellt inte har, eftersom det anda inte handlar om sarskillt mycket pengar.
men anda. som turist ar man ganska utsatt. man maste lite pa folk som man egentligen inte alls kanner. nar man fragar om vagen, fragar om hotell, fragar om.. ja, vad man nu kan tankas fraga om.

a andra sidan.
det ar helt fantastiskt att vara ute pa langresa. man lar sig valdigt mycket. man slappanar av, far massa tid att tanka. jag har tankt igenom manga saker gallande min framtid, visst, jag kanske inte har kommit fram till sa mycket, MEN, mina vanner, jag har haft tid att tanka.
tid som jag inte hade hittat hemma.
jag har fatt chansen att uppleva saker som vissa aldrig far uppleva. till exempel att sitta pa en liten sando i mitten av barriarrevet och se jatteskoldpaddor simma forbi bara 5 meter ifran en i turkosblatt vatten. for att namna en grej bara.
jag har mott valdigt mycket olika manniskor. vissa valdigt konstiga, andra bittra, vissa glada, andra speedade, endel likgiltiga, andra levnadsglada. framfor allt har jag traffat vanner for livet.
jag och mikaela har verkligen lart kanna varandras alla sidor, och aven om vi kant varandra i typ 20 ar, sa har jag upptackt sa mycket nytt hos henne! jag antar att det ar detsamma the other way around.
jag har fatt se bitar av varlden som jag for tva ar sen inte visst fanns. sma, sma detaljer och hemligheter som for mig kanns stora, men som for andra kanske bara ar ett sandkorn.
jag har fatt sa otroligt mycket inspiration. dels inspiration som jag rent konkret vill fa ut i form av projekt sa som somnad, smyckestillverkning, malning, inredning osv. dels inspiration for livet. vad jag vill gora och varfor.

nar jag kommer hem ska jag sluta skriva blogg (sorry helen, jag kan halla pa tills du kanner dig avvanjd..:P). jag ska borja skriva roman.
for det har varit ett evigt tjat pa mig om att jag alskar att skriva, men jag har aldrig gjort mig sjalv en storre utmaning an att skriva insandare eller skriva blogg.
att ge sig pa en roman eller en novell, om an bara for mig sjalv att lasa kanns som en utmaning.