...
oftast brukar orden floda nar jag satter mig vid ett tangentbord.
bara rinna ur mig liksom, och ibland far jag hejda mig for att inte kvava er, ni som laser.
idag ar det annorlunda.
kanske ar det min bok-koma (jag kan liksom bara ta in ord, inte fa ut dom?), kanske ar det for att vi drack vin igar. det marks i mitt huvud idag.
jag forsoker klamma ut det sista (konstigt att 7 veckors semster kan ses som det sista) ur var resa.
det kanns skont att det gar mot slutet pa var resa, aven om allt fortfarande ar underbart, haftigt och nytt, sa hade det varit skont att sova i sin egen sang. vara hemma. dar det luktar hemma. dar man kanner till varje vra. badda sin egen sang.
sanna saker.
missforsta mig ratt, jag har inte hemlangtan med jag ser fram emot att satta min for pa landvetter.
for sure.
Kommentarer
Postat av: Helen Larsson
Det känns bra att läsa att dina tankar går hemåt.
Jag tycker att ni varit borta länge nog!
Nu vet man att det inte dröjer så länge innan ni är här, det känns gott!!!!!!!!
Postat av: Mamma 2
Håller med föregående talare. Visst börjar man räkna ner nu.Men jag är så tacksam för att delta i eran resa. Så jag kommer nog ha lite abstinens att inte kolla bloggen varje morgon. Snälla Sofie skriv när du kommer hem hur du har det i Abborrakull, tills jag vant mej!! Kram
Trackback
