vietnam
vietnam ar fuktigt. 90% luftfuktighet vissa dagar. det luktar.. en blandning av mat och rokelse var man an kommer. vidare har sakert 95% av vietnameserna en san dar trekantig rishatt, och de aker garna 5 stycken pa en moped. oftast har den som kor hjalm, men inte dom andra.
den mening pa engelska dom i princip alla vietnameser kan ar "hello, wanna buy something? very cheap!". om man haller pa att diskutera nagonting (exempelvis priser eller att man vill lamna tillbaka nagonting) sa kan de helt plotsligt inte engelska. alls.
nar det regnar hojer dom priserna pa paraplyerna (jag under vad christer skulle sagt om det?). inne i bussar far man inte ha skor pa sig.
allting skots via papper. de har inget datasystem har, tank, till och med polisen och myndigheterna har inga datorregister, utan allting dokumenteras via, ja, papper. svart pa vitt.
det basta sattet att pruta ner en vara ar att ge sitt pris och sedan bara ga darifran, sa kommer de springade efter en.
varje morgon spelas en och samma sang valdigt hogt, runt halv atta. vi vet inte om detta ar nagon typ av "godmorgon"-sang, men antagligen.
om det star potatis i menyn pa en restaurang sa far man inte potatis, utan pommes frites. (hur kunde jag vara sa dum att jag trodde det var kokt potatis?)
deras akademiska kvart ar val mer utav en akademisk timme. ska bussen hamta upp en klockan sex, sa kan den lika garna komma sju eller halv atta.
ett mal mat inklusive dricka pa restaurang kostar allt fran 7,50 till 100 pix. for 100 pix far man dock lyxmat, typ treratters.
jag brukar ata for 10 spann.
det bor 86 miljoner i vietnam, som ar ungefar lika stort som halva sverige (?). okej, storleken var en gissning, men jag skulle uppskatta det ungefar sa.
i vietnam ar man miljonar. okej, 1 miljon dong ar 300 kronor.
har man inte en fungerande tuta kan man inte ge sig ut i trafiken har. man maste namligen tuta hela tiden. ett tut kan betyda "har kommer jag" "hej, gamle kompis" "akta pa dig din idiot" "jag tanker kora om dig" "nu svanger jag" "se upp!". som ni marker hade jag aldrig vagat ge mig ut i den har trafiken. jag ar radd varje gang vi korsar vagen typ.
den mening pa engelska dom i princip alla vietnameser kan ar "hello, wanna buy something? very cheap!". om man haller pa att diskutera nagonting (exempelvis priser eller att man vill lamna tillbaka nagonting) sa kan de helt plotsligt inte engelska. alls.
nar det regnar hojer dom priserna pa paraplyerna (jag under vad christer skulle sagt om det?). inne i bussar far man inte ha skor pa sig.
allting skots via papper. de har inget datasystem har, tank, till och med polisen och myndigheterna har inga datorregister, utan allting dokumenteras via, ja, papper. svart pa vitt.
det basta sattet att pruta ner en vara ar att ge sitt pris och sedan bara ga darifran, sa kommer de springade efter en.
varje morgon spelas en och samma sang valdigt hogt, runt halv atta. vi vet inte om detta ar nagon typ av "godmorgon"-sang, men antagligen.
om det star potatis i menyn pa en restaurang sa far man inte potatis, utan pommes frites. (hur kunde jag vara sa dum att jag trodde det var kokt potatis?)
deras akademiska kvart ar val mer utav en akademisk timme. ska bussen hamta upp en klockan sex, sa kan den lika garna komma sju eller halv atta.
ett mal mat inklusive dricka pa restaurang kostar allt fran 7,50 till 100 pix. for 100 pix far man dock lyxmat, typ treratters.
jag brukar ata for 10 spann.
det bor 86 miljoner i vietnam, som ar ungefar lika stort som halva sverige (?). okej, storleken var en gissning, men jag skulle uppskatta det ungefar sa.
i vietnam ar man miljonar. okej, 1 miljon dong ar 300 kronor.
har man inte en fungerande tuta kan man inte ge sig ut i trafiken har. man maste namligen tuta hela tiden. ett tut kan betyda "har kommer jag" "hej, gamle kompis" "akta pa dig din idiot" "jag tanker kora om dig" "nu svanger jag" "se upp!". som ni marker hade jag aldrig vagat ge mig ut i den har trafiken. jag ar radd varje gang vi korsar vagen typ.
Kommentarer
Trackback
